Sorry (bortfall)

Jag är så fruktansvärt förkyld och har inte orkat uppdatera. Efter jobbet har jag mer eller mindre legat i sängen. I tisdags gick jag och la mig 19.30 och sov till kl 6 när jag skulle upp till jobbet. Eeh. Och det kliar överallt! Jag blir fan galen. Det kliar i näsan och öronen och halsen. Och så skar jag mig i fingret igår. Det började pissa ut blod och jag fick panik och var tvungen att ringa min pojkvän så han fick komma över. Jag jobbar ändå inom vården! Jag blir patetisk när jag är förkyld. Jag är en man, inget snack om saken.

Old school eller back to basics

Det finns många saker jag undrar, bland annat varför vi är skapta med unika finger- och fotavtryck men inte är "randiga" någon annanstans på kroppen (har enäggstvillingar olika fingeravtryck?) eller hur tatueringar sitter fast och så vidare. Det finns mycket jag inte vet eller förstår. En av de sakerna är varför allting ska vara så flashigt nuförtiden?!

Kommer ni ihåg den gamla inledningen till Sportspegeln och Lilla sportspegeln? Eller ettans och tvåans "mellanspel" (ni vet, när de visar mellan programmen vilken kanal man tittar på, genom att flasha sin siffra)? Det räckte väl? Nu ska det vara så himla avancerat med en massa jobbig musik och fräcka tredimensionella grejer. Min hjärna pallar inte det! Jag blir nästan lite åksjuk. Jag är en reptil. Ärligt talat så tror jag inte att människan är byggd för alltför flashiga grejer! Vi är fortfarande på stenåldersnivå, på vissa sätt. Det är ganska uppenbart. Annars hade väl evolutionen tagit bort våra visdomständer eller appendix på blindtarmen?

Nej, back to basics säger jag! Klart att det är gött med ny teknik men onödiga tillägg kan vi skippa. Och filmer ska vi inte ens börja snacka om! Vem behöver en massa häftiga specialeffekter? Jag menar, kolla in de gamla Star Wars-filmerna eller varför inte Dirty Harry? That's all we need folks.

Jag får snart epilepsi.

Slut

Snipp snapp snut nu var helgen slut. Fy fan vad skönt! Jag har jobbat tre lååånga dagar nu och tjänat rätt mycket pengar. OB:t är bra på storhelger..

Ett tag i våras fick jag lite psykbryt och undrade om jag hade valt rätt utbildning (ingenjör) och kände att jag kanske borde blivit sjuksköterska i stället. Nu blir jag dock bara mer och mer övertygad om att jag inte ska jobba inom vården. Jag orkar nämligen inte med människor. Jag ser mig själv som en rätt tålmodig person men jag känner hur det börjar tryta. Jag orkar inte med allt snicksnack och jidder! De "äckliga" sakerna i jobbet (avföring, spyor, sår och sånt) har jag inga problem med. Men det tär på mig psykiskt. Ska jobba 25 dagar allt som allt i sommar. Three down, 22 to go.

Kände mig aningen ensam på midsommarafton, men det botades ganska snabbt med en grogg och ett telefonsamtal med min kompis som nästan hade en ännu värre deal.

Sängen väntar! Goodbajs.

Midsommargnäll

Glad midsommar! Det regnar, mamma och pappa har åkt bort och syrran ska, alla mina polare ska bort/är borta, jag får aldrig några roliga mail (bara massa spam), pojkvännen är borta och jag ska jobba för första gången på en månad.

GNÄLL GNÄLL GNÄLL!

Prison Break

Varför har jag inte kollat på Prison Break innan? Jag och M kollade lite på ett avsnitt som gick i repris i söndags och jag blev fast. Så jag fick tag i (hehe) alla avsnitt som jag nu plöjer mig igenom.

Prison Break har allt! Snygga killar (Mike och Sucre, definitivt inte Stormare eller Lincoln, ew!), snygga tjejer, spänning och intriger. Och lite löööv. Det enda jag inte gillar är att jag blir så nervös att de ska bli påkomna när de kryper in i väggen och håller på så jag nästan pissar på mig.

Har du inte redan kollat in Prison Break, gör det!

Lukter (vad är det för fel på folk, del 10000)

Varför måste vissa människor lukta illa? Idag på bussen ner till stan så satte sig en kvinna bredvid mig. Hon stank svett, en riktigt sån där sötaktig svettlukt. Det har varit ganska kvavt idag och jag kände mig redan lite lightheaded. Jag försökte hålla handen för munnen så jag skulle andas in min egen doft men eftersom jag precis smörjt in mig så luktade jag lite svagt av parfym. Jag är väldigt känslig mot för starka parfymdofter och håller man handen under näsan så blir det för starkt. Alltså försöer jag andas genom munnen men det funkade inte heller för det kändes bara som jag hyperventilerade och jag blev yr i huvudet. Vad fan alltså!

Kan inte folk skärpa sig? Det borde vara straffbart att gå runt och lukta illa. Märker de inte att de stinker? Och för att inte snacka om folk som stinker för mycket parfym! När jag jobbade på Mc Donalds kom det in en vidrig kvinna en gång. Hon stank verkligen av nån tung, äcklig parfym. Jag höll på allvar på att svimma och fick gå och sätta mig i omklädningsrummet.

Ööh! Om det finns några svin där ute som läser detta: TVÄTTA ER DAMNIT!

Livet..

Är jag den enda som är fast i en sexårings (på ett ungefär) bild av livet? På den tiden hade jag tre mor- och farföräldrar vid liv (morfar kommer jag inte alls ihåg så det märktes liksom inte att han inte var vid liv), mamma och pappa var rätt unga, man hade inga misslyckanden eller olyckliga kärlekar bakom sig och vi hade precis köpt vår katt. Nu är alla mor- och farföräldrar döda, mamma och pappa ska snart gå i pension, jag vet inte hur många gånger man klantat till saker och ting och vår katt är död sen flera år och vår hund är inte långt ifrån de sälla jaktmarkerna heller. Gång på gång undrar jag och förundras över hur livet är. Hur mycket smärta som finns. Även när jag cyklar hem en varm sommarkväll och tänker på hur vacker världen kan vara så finns det ändå en hel storm av olycka under utan. Smärtan och döden finns alltid så nära till hands, även när den är/känns långt borta.

Och jag undrar varje gång om det är så här livet är? Jag kan inte sluta känna mig förvånad över detta. Jag kanske har en melodramatisk ådra.. Det är inte det att jag går runt och tycker synd om mig själv för saker utan det är mer det att jag liksom fortfarande känner att döden borde vara längre bort. Man kör ju liksom inte runt i trampbilen när man är liten och tänker på att den dagen kommer när man till exempel inte har några föräldrar längre, men nu finns det ändå på radarn. När inte mamma har en mamma längre.. Då vet jag att den dagen kommer då inte jag har en mamma längre.

Hur kommer jag vara då? Jag som är yngst och alltid blivit daltad med.. Och hur kommer det kännas när vi har hunnit ha en ny hund i 12 år? Livet är en process, sa min mamma till mig en dag när jag gnällde om att jag vill att "allting ska vara som det alltid har varit". Jag är ingen fan av förändring (även om jag faktiskt har börjat bli något mer osentimental med saker än jag var förr), men jag börjar inse att mamma har rätt.

Hur ska man nånsin kunna hänga med?

Min lilla semester

Jag har alltså varit i Nyköping och hälsat på en kompis, M. Vi hade skitkul hela helgen. I torsdags kollade vi på fotbollen så klart och i 89 minuter var glädjen som en exponentiell kurva, fast omvänt. Sen började ölen flöda igen. Vi satt på en krog i hamnen och det var skitmysigt. Vi blev bjudna på efterfest men kände att om vi skulle hålla i två dagar till så skulle vi nog gå hem.

På fredagen däremot blev det efterfest som hette duga. Först satt vi och drack hemma hos M och sen gick vi ut. När krogen stängde blev det efterfest och jag och M var kvar sist av alla. Vi var nog hemma tio över sex. Det var nära att vi inte kom hem alls eftersom M ville ta en genväg när vi skulle cykla hem men där byggde de om så vi höll på att cykla ner i ett stort hål.

På lördagen var vi ute hos Ms föräldrar och grillade och drack vin (och öl och snaps). Det var mysigt. Sen gick vi ut men den här gången blev det ingen efterfest.

På söndagen skulle M jobba. Jag skulle egentligen ha åkt hem då men alla biljetter var slut så jag fick roa mig med att kolla på alla avsnitten av Ebba och Didrik. Haha. Skitbra serie.

Det är så kul att vara med M. Vi har pratat en hel massa hela helgen, om allt möjligt. Jag önskar att hon fortfarande bodde kvar här nere. Jag saknar henne när hon inte är här!

I'm back

Nu är jag hemma igen. Rapport kommer ikväll! :)

Semester

Nu tar jag semester! Åker till Nyköping och blir borta till och med söndag. Hörs då!

Tyskland

OK nu ska jag berätta om Tysklandsresan.

Torsdagen började med att jag vaknade bakis och skakis hos en inte allför nöjd pojkvän (jag drällde visst in hos honom ganska sent och ganska packad). Jag gick hem för att byta om och försökte äta lite frukost men insåg snabbt att det inte var någon hit. Det var risk för reapperance om man säger så..

Så jag packar ihop en minimal väska och hoppar på hojjen och cyklar till busshållplatsen. Skulle åka in till Malmö där jag, min kompis R och hennes bror M skulle bli upphämtade av deras föräldrar. När jag stod och väntade på bussen körde min kompis S och hennes sambo förbi. Det visade sig att de också skulle till Malmö så jag fick åka med dem. Nice.

När jag kom fram till R visade det sig att hon också var aningen bakis och hennes bror likaså. Great. Sitta i en varm bil med två andra bakfulla jävlar. Vid det här laget kände jag mig något bättre så jag åt två mackor hemma hos R.

Föräldrarna kom och hämtade oss och det bar av mot Rödby. Allt var frid och fröjd och bakfyllan började lätta något. När vi nästan var framme i Rödby kom det fram att bara jag och M hade våra pass med oss. Efter lite letande hittade mamman sitt med. I vanliga fall kollar de ju aldrig passen när man ska till Tyskland men under VM är de tydligen rädda för terrorister och kollar lite mer. Precis som det skulle hjälpa om någon verkligen ville ställa till med nåt. Men men. Så vi var lite nervösa på färjan över. Men det gick bra; tullen vinkade bara förbi oss efter att ha kikat in i bilen och sett att vi såg välartade ut. Hahaha.

Väl framme i Hamburg drog vi till nåt hak och åt varsin dönerkebab. Inte det bästa man kan äta direkt. Den la sig som en sten i magen på mig. Sen åkte vi till en stormarknad och kittade upp oss på lite öl och annat man kan behöva. Typ vodka.

Hotellrummet var byggt för tre pers (jag, R och M skulle dela rum) men enligt Tysklands brandregler fick man bara bo två i varje rum. Det sket vi i så klart, men skrattade inte lika gott när vi såg att det bara fanns två kuddar. Vi körde sax-påse-sten om dem och jag och M vann varsin kudde.

Efter att ha byggt ett kylskåp av en plastpåse, vatten och plastpapperskorgen duschade vi och fixade oss lite. Sen var det bara att knäcka den första ölen. Efter ett tag fick vi sällskap av två killar som M känner, varav den ena är från Hamburg. Vi drog ut på stan och gick till ett trevligt ställe där de sålde tequila för 50 cent stycket. Vi beställde in två var plus en öl var och hade trevligt. Tequila är jävligt äckligt för övrigt. Vi roade oss lite med att säga "va, ska 50 cent spela här ikväll?" och att kolla på konstiga tyska killar i lederhosen som gick förbi.

När den killen som är från Hamburg förstod att jag aldrig varit där förr så tyckte han att vi skulle gå ett varv i horkvarteret. För övrigt ska jag säga att går man på och runt Reeperbahn i Hamburg så är det precis som på film. Det flashar en massa neonskyltar överallt med "Girls girls girls" och "Live show" med mera. På ett ställe var det en inkastare som hade lärt sig lite svenska så han skrek efter killarna "titta fitta, titta fitta". Jag trodde bara han var störd och påtänd men han var tydligen inkastare som med de orden försökte få M och de andra att besöka hans klubb. Eeh.

Jaha, så vi gick och kollade i horkvarteren. På ett ställe finns det tydligen en gata där tjejer inte får gå. Om man ändå gör det så kastar de vatten och piss på en. Mysigt. Vi såg en massa prostituerade, som alla bar magväska matchat med en tom blick. De var inte speciellt uppklädda; jeans och huvtröja var vanligt. Det var jävligt tragiskt att se dem.

Efter detta var det dags för strippklubb och vi gick till Dollhouse som ska vara ett "fint" ställe. Där såg tjejerna iaf glada ut. Och skojar du att de var viga eller?! Gode gud. Mina ögon höll på att trilla ur skallen, hehe. De andra killarna stack så det var bara jag, R och M kvar. Det kom fram två manliga strippor till mig och R och frågade om vi ville ha en dans. Jag är ju inte så bright så jag trodde först att de stötte på oss. R sa till dem att vi var där för att kolla på tjejerna och då drog de.

Sen gick vi till en annan klubb och dansade lite och drack mer öl. Samtidigt som vi shejkade loss till Miami Sound Machine såg jag att inredningen delvis bestod av en vit lädersoffa. Så jävla Tyskland liksom. Sen drog vi och åt ännu en dönerkebab och sen gick vi hem.

R fick ha kudden jag vunnit trots allt för hon gnällde och jag är snäll. Dagen efter gick vi på stan, jag hade lite lätt nackspärr så där, och det var varmt som fan. Vi shoppade en del och sen kom föräldrarna och hämtade oss (de hade spelat golf). Då började äventyret med att hitta nånstans att köpa hem öl och sprit. Många ställen, och bensinmacker för den delen, tar ju inte kort! WTF? Efter många om och men hade vi köpt det vi skulle och färden hem började. När vi kom över till Danmark kändes det som man i alla fall var i ett riktigt land och lättnaden var enorm när vi passerade Sverigeskylten uppe på Öresundsbron.

Hade inte Tyskland haft billig sprit så hade jag aldrig åkt dit. Det är ett väldigt underligt land. Men vi hade kul trots allt!

Sol och klarad tenta

Jag klarade tentan jag skrev om för några veckor sen! Den jag skrev för tredje gången. SÅ JÄVLA GÖTT! :D

Det har varit så fint väder i helgen att jag bara har drällt runt med min kära pojkvän och latat oss. I morgon ska det bli kasst väder dock så då ska jag ta mig i kragen och berätta om Tysklandsresan.

Tyskland

Tyskland är ett riktigt u-land. Full rapport om min Hamburgresa kommer. Oh my god, säger jag bara. Emellanåt höll ögonen på att poppa ur skallen.

Nyckelord i berättelsen kommer bli magväskor, tequila, vit lädersoffa, manliga strippor. Hehe. ;)

Vad svarar man liksom? (Mc Donalds-historier)

Efter att ha skrattat gott åt Konsum-bloggen kom jag och tänka på när jag jobbade på Mc Donalds. Jag tror inte man förstår exakt hur många dumma jävlar som finns där ute innan man jobbat på någon slags serviceinrättning. Jag har alltid lyckats hålla mig för skratt när jag stått i kassan, men en gång fick jag be min kollega ta över för jag var tvungen att gå i väg och garva. Det var päronmilkshakeincidenten.

Gäst: Vad har ni för smaker på milkshake?
Jag (något automatiskt men med ett leende): Choklad, jordgubb, vanilj och banan.
Gäst: OK, då tar jag päron.
Jag (något övertydligt): Vi har inte päron. Vi har choklad, jordgubb, vanilj och banan.
Gäst (eftertänksamt): Jaha.. Ja men då tar jag päron.

Det var då jag var tvungen att be A ta över. Fy fan vad vi hade kul åt det många gånger efteråt. Alltså, den gästen måste gått på något. Han var helt allvarlig.

En annan gång var det en man som måste haft fel brillor på..

Gäst: Jag vill ha en sån där korv.
Jag (något mystifierad): Vad menar du?
Gäst: Jag vill ha en sån där korv. Sån som på bilden! (Pekar på en bild av en Big Mac.)
Jag: Vi säljer inte korv här, men vi har hamburgare.
Gäst (tittar på bilden igen och ser konfunderad ut): Jaha..

Haha honom tyckte jag nästan synd om.

Sen har vi ju gamla klassiker som "Mc Donalds och company", "Whopper Meal" (nej, vi är inte på BK nu, pucko), "OP Cheese och company" (det heter QP Cheese, kan inte folk bara fatta det?! Vad skulle OP stå för liksom?) med mera.

Sen har vi "de lustiga". Jobbar man på Mc D så förkortar man hamburgare till HB. Hhhhambbbburgare. Du fattar. Ibland när gäster ska vara lustiga och hör att man beställer en HB från köket så säger de naturligtvis "höhöhö jag visste inte att ni sålde sprit här!". Skitkul. Jävligt kul när man bara hört det ca 3000 gånger innan. Bahahahaha. Eller om de får vänta i fyra minuter på sina nuggets: "Kallar ni det här snabbmat eller?". Jävligt kul. Speciellt eftersom fyra minuter är så OTROLIGT lång tid och det är jag personligen som bestämt att nuggets ska friteras i 3,5 minuter. Ät den rå då för fan!

Eller de som vill ha smakråd. "Är den där god?" Vad ska jag svara? "Nej den är skitäcklig." Min chef blir nog jävligt glad om jag svarar så. Några gånger har jag faktiskt svarat ärligt att jag inte tycker om den såsen eller osten eller vad det nu kan vara. Lyssnar gästen på mig? Nej. De tar den ändå. Så varför fråga?

Ooooh. Jag kom på en grej som jag störde mig på så otroligt mycket att jag nästan inte kunde hålla mig. Tänk er det här scenariot: det är jäkligt fullt med folk framför kassadisken och det är endast en eller två kassor öppna. Nåt pucko längst bak ropar fram till den stressade kassapersonalen "öppna en kassa till för fan" eller nåt dylikt trevligt. Ärligt talat, jag vet är det är sjukt drygt att stå i kö på Donkan, men vad tror ni liksom? Att det är kul att slita röven av sig och känna det massiva missnöjet från mobben framför kassan? Jag har jobbat på tre olika Mc D-restauranger och inte på någon av de tre har de haft lagom mycket personal. Det är alltid minst en man kort. Om det är fullt med folk och för få kassor öppna så beror det inte på att 10 pers sitter i backroom och spelar kort, om nån nu trodde det (vilket många verkar göra). Det är för att det inte finns någon som kan ta en tredje kassa. För övrigt så hinner inte köket med om det är för många kassor öppna och för lite kökspersonal och då får ni ändå vänta.

Grrr grrrr! Det var tur att jag slutade jobba på Mc Donalds, annars hade nog en pulsåder sprängts till slut. En gång blev jag faktiskt riktigt förbannad och visade det. Eller två gånger. Den ena gången var när jag jobbade nattskiftet och en full jävla slyna kallade mig "din skånska bitch" för att jag försökte förklara för hennes polare, på ett snällt sätt, att det blev billigare och hon fick mer mat om hon tog en meny i stället för att beställa en mellanläsk, en QP-burgare och en liten pommes löst. Då sa jag till henne (polaren alltså, den andra tjejen var jättetrevlig) att sticka därifrån för det fanns inte en chans att jag tänkte sälja nåt till henne. Den andra gången var när en äcklig finnig fjortisgrabb köpte en Mc Flurry för tolv spänn och kastade den sista kronan på mig. Jag sprang efter honom och skrek att han kunde dra åt helvete och att han aldrig mer behövde komma tillbaka. Min skiftledare så aningen skärrad ut.

Jag har i det närmaste ett oändligt tålamod när det gäller andra människors dumheter (när jag har betalt för att stå ut). Visst, jag stör mig, men jag säger för det mesta inget (förutom bakom din rygg haha), men när jag väl blir arg, då blir jag fullkomligt RASANDE. Då är det fanimej bäst att springa.

Ja, det är kul nästan jämt.

Studentsvin eller livet på korridor

Som infödd Lundabo har man ju alltid odlat ett svagt men ändå glödande hat till alla studenter som invaderar vår stad. Jag menar, stadsparken ser ju ut som ett nerpissat Roskilde utan ett enda band efter Valborg! Och så är de precis överallt..

Sen jag själv blev en äcklig student har mitt hat antagit en form av schizofreni. Jag tillhör förvisso inte dem som hänger i stadsparken på Valborg (hallå, det slutade jag med när jag var 15) men jag är ju ändå student. Jag gillar också billig öl och billiga grabbar. Så OK, det har infallit nån slags status quo. Jag gillar när studenterna åker hem i början av sommaren, men jag är glad när de kommer tillbaka på hösten.

En sak som jag aldrig kommer förlika mig med dock är studentkorridorerna. Vad är det för avskum som bor där egentligen? Jag har varit ett av de avskummen. Visst, jag har snott mat av andra och rökt inomhus fast man inte får. Skitkul. Men ärligt talat, jag klarade inte av det så länge. Nu bor jag tack och lov inte på korridor längre, sen över ett år tillbaka. De sista månaderna höll mitt huvud på att sprängas. Jag stod inte ut med alla experiment de tjugoåriga grabbarna tog sig för i mikron (ja, det luktar död kamel i en vecka om du försöker grädda pepparkakor i mikron) eller att alltid behöva vara social när man äter frulle och så vidare. Det värsta av allt var ändå när en kille alltid frågade vad jag lagade när jag lagade mat. Hey, min matlagning är faktiskt en privatsak! Jag avskyr verkligen att tala om för folk jag inte känner så väl vad jag kokar ihop för nåt, kan inte hjälpa det. Tack och lov har jag en tendens att bli lite berusad emellanåt och avslöja "sanningar" för folk. Han slutade fråga efter det. ;)

Men har jag sluppit undan korridorslivet? Svar nej. Min pojkvän bor ju på korridor. En korridor där de inte diskar, inte tar bort melittan från kaffebryggaren när de bryggt kaffe med mera. Om de väl diskar så blir det aldrig rent. Varför är vi då hos honom (han stör sig kanske ännu mer än vad jag gör) och inte hos mig? Jo för att i valet mellan att stå ut med hans korridor och att behöva städa hemma för att han inte ska klaga på att jag är slarvig så vinner hans korridor. Latmasken framför allt.

Frågan kvarstår dock: varför är studenter så sviniga?

Vem katten är i Älmhult?

När jag sitter och kollar in mina statistics på bloggen så ser jag att någon verkar sitta i Älmhult och läsa vad jag skriver. Samtidigt så tvivlar jag på att den här personen verkligen sitter i Älmhult. Jag vet nämligen vem du är! Hahahaha.

Det är bra snäckan, du är en äkta -insert efternamn här- om du är lite lat på jobbet. ;)

Fjällräven

Min kära pojkvän satt i morse och kollade på naturkompaniet.se eller nåt i den stilen.

(Han har fått för sig att han ska åka nånstans med sina polare och det står mellan en sista minuten-resa till nåt varmt ställe eller att åka till fjällen och vandra. Go fjällen! ;))

Precis när jag är på väg ut genom dörren frågar han (med lite skratt i rösten förvisso) om jag inte ska köpa en Fjällrävenkånk. Aldrig i livet säger jag. Den dagen jag köper en kånk har jag blivit någon av mina föräldrar. Vem av dem kvittar egentligen.

Mina föräldrar har alltid haft varsin kånk. Ärligt talat, det har gått så långt att min pappa tror att "kånk" betyder "ryggsäck" i allmänhet. Han kallar min Eastpakrygga för kånk. God damnit Homer!

Så här är det: jag är en tjej som vill ha opraktiska handväskor, gärna åt det mindre hållet. De ska helst vara ganska dyra. Jag äger som sagt en Eastpakryggsäck men det är för att mamma höll på att bli vansinnig på att jag släpade runt mina tunga skolböcker i en pappåse från H&M (den hade en bikinibrud på sig haha), så hon köpte den åt mig.

Jag vägrar helt enkelt att ha på mig en kånk. Jag tror min pojkvän vet detta. Han är rätt bra på att retas.

Min pappa är lite besatt av att mäta temperaturer. Helst ska det så klart vara badtemperaturen. En gång när vi var och badade så frågade jag, lite retsamt så klart, hur många grader det var i vattnet. Han svarade (tänk göteborgska här):

"Jag vet inte hur varmt det är i vattnet, men det är trettio grader i kånken!"

Gode gud, jag och mamma höll på att dö av skratt. Snacka om att han har fått höra det många gånger sen dess. Hahaa. Fast han är en good sport. Fick vykort av honom från Mallis för några år sen där det endast stod Sol, bad, öl och trettio grader i kånken!

Säkra tecken på stabilitet

Två säkra tecken på att man varit ihop länge:

1) När ni varit ifrån varandra ett tag är att gå till Willys nåt av de första ni gör när ni ses igen.

2) Efterspelets tre ord är inte längre "jag älskar dig" utan "är du beredd?".

Haha. Men jag är ett stort fan av stabilitet. :D

Du gamla, du fria

Nu är eremithelgen över! Egentligen vet jag inte varför jag gnäller så mkt med tanke på att jag ändå var med M i fredags och hos syrran i lördags och på middag hos farsan i söndags. Men det har känts som jag inte gjort nåt annat än att sitta och maratonläsa olika bloggar.

Idag kommer min kära pojkvän hem. Det ska bli kul att träffa honom. :) Jag återkommer.

Knulla runt om du vill det!

En sak som jag har retat mig på riktigt länge är folk som snackar skit om andra på grund av att de (andra) ligger runt lite. Det är väl upp till var och en vem man ligger med och när? Så länge man inte skadar någon annan, är otrogen osv osv men det är ju självklart.

Vad driver folk till att prata om andras sexliv och kalla folk "hora", "slampa" och andra fina ord? Det är ändå rätt konstigt, i dagens samhälle där folk fläker ut sig till höger och vänster och allt är så sexfixerat att jag vill spy, att det ska vara en så fantastiskt big deal vem någon annan väljer att ha sex med?!

Jag har aldrig direkt tillhört de människor som tycker att ha sex med någon är att öppna sig för den personen. Visst öppnar man sig, men endast kroppsligt (jag vet att jag är vulgär). Min själ är en helt annan sak och den är mycket mer svåröverkomlig. Öppna mig gör jag endast när jag litar på dig. När jag berättar saker för dig som jag inte berättar för någon annan. När du är den första jag vill ringa till när nåt kul har hänt. När du är den första jag vill ringa till när nåt hemskt har hänt. När jag tillåter dig att se mig i ett svagt ögonblick. Det har inget att göra med om jag ligger med dig eller inte.

Hur som helst: jag önskar alla skitsnacksidioter att stå infrusna i isen i helvetets lägsta krets och önska att de hade passat på att ligga lite mer medan de kunde. Det hade varit rätt åt dem!

Växthuseffekten och Willys

Det är ett jävla tjat om växthuseffekten nuförtiden. Golfströmmen kommer stanna och bla bla bla. Och ändå är det kallt som tusan! När dagens problem i början av juni är hur man ska nå upp till översta hyllan där gummistövlarna är intryckta, då är det nåt som är fel. En av poängerna med att bo i Skåne är väl att det INTE ska vara snö in i april? (En annan poäng med att bo i Skåne borde väl vara att man aldrig har uppförsbacke, men det stämmer inte heller.) Så min teori är att det är en ny istid på gång. Det blir ju varmare innan en ny istid och det var väl den perioden vi hade då runt 2002. Nu är det istiden som kommer. Nästa juni är det nog dags att plocka fram skrillorna kids!

Så jag tar på mig fula gummistövlar och regnjacka när jag ska till gymmet. Det är ju nästan mörkt av moln ute så solbrillorna får stanna hemma. När jag kommer ut från gymmet regnar det inte längre och det är så där grådisigt så jag lodar runt som en kisande fåne som inte kan se folk i ögonen (till skillnad från när jag har på mig mina solbrillor, för då vill jag ju inte alls gömma mig, heh). WTF?

Min andra irritationskälla idag är som vanligt att handla på Willys. Först kan man gå runt i affären och reta sig på att folk är i vägen hela tiden. Sen när man kommer fram till kassan kan man reta sig på att kassörskan är långsam, att folk plockar upp sina varor och sen står i vägen medan bandet rullar och det blir ett stort glapp där man kunnat lägga sina grejer om inte puckot framför stått i vägen, föräldrar som låter sina barn skrika och klättra överallt och generellt nästan ge mig hjärnblödning.

Ibland efter att ha handlat känner man sig nästan redo för en sån där gosig tröja som man kramar sig själv när man har på sig.

Vad vill de hitta?

Vad vill folk hitta när det googlar på "mongo från kongo"? Det är inte första gången och det lär inte bli sista. Oavsett vad de är ute efter så får det mig. It could be worse, suckers! ;)

Ibland undrar jag inte längre varför jag är knäpp

Söndagmiddag idag hemma hos farsan. Efter maten satt vi i vardagsrummet och pappa satte på en skiva med femtiotalshits. Mamma frågade om Only You var med på skivan. Det var den inte (den är väl från 60-talet eller nåt..) och pappa började leta efter den bland sina andra skivor. Han höll på ett bra tag och jag sa till mamma att det var dumt av henne att säga så för hon borde veta att pappa inte skulle ge sig förrän han hittat låtjävlen.

Då gick pappa och satte sig i en fotölj för att bevisa att han visst kunde ge sig. Jag tror han satt ner i en sekund. Pappa lider av compulsive-slå-upp-i-lexikon-och-kolla-på-kartan-exakt-var-man-befann-sig-disorder. Och den verkar omfatta skivor nu med.

Jag lovar att om jag kom hem till pappa och sa att ett ufo landat på mitt huvud skulle hans första fråga vara "Var befann du dig då?".

Haha. Familjen Mongo.

Att göra konstiga saker

Jag och min kompis M pratade en gång om varför man ibland får lust att göra helknäppa saker. Eller inte direkt får lust, utan varför tanken på nåt helt absurt dyker upp. När vi pratade om detta satt Ms rumskompis P och lyssnade. Han gick när M sa att tanken på att gå in och hugga P med en kniv ibland dyker upp.

OK, missförstå mig inte nu! Varken jag eller M skulle göra de här sakerna vi pratade om. Det är bara hjärnans bajs. Typ.

Det handlar inte bara om riktigt störda grejer som att slå till nån man pratar med, utan även lite halvmongogrejer som att t.ex. beställa en milkshake på Mc Donalds och tappa den på golvet och sen beställa en till och tappa den med och beställa en till och tappa den med.. Haha. Jag har ju själv jobbat på Mc D och vet hur lack man skulle blivit. Eller vad folk skulle sagt om man tänt en cigg i ICA-kön.

Är jag och M ensamma om det här? Jag är ju tydligen inte ensam om att vara lite mongo på andra vis. So tell me!

Hallelujah

Tack vare någon som jag börjar gilla väldigt mycket (speciellt nu, thanks dude ;)) har jag hittat lite ny musik. Anthony and the Johnsons, som jag inte lyssnat på innan, och några låtar med Leonard Cohen som jag inte heller lyssnat på innan (just de låtarna jag hittade nu alltså, inte Cohen i sig). Jag kollar ju på the OC på teve och har alltid älskat låten Hallelujah som Jeff Buckley sjunger där. Cohen gör tydligen den med. Ibland har jag absolut noll koll på vem som gjort en låt från början.

Hur som helst. Anthony and the Johnsons låt Divine och Cohens version av Hallelujah får mig att vilja ligga på rygg på en stor äng och titta upp i himlen och tänka på att man kan se på himlen att jorden är rund. Eller kanske halvrund som en sån där leksak man skakar så det snöar. Vem vet och vem bryr sig? Just då..

Eftersom jag är en musikjunkie så älskar jag att upptäcka ny musik som jag direkt känner aldrig kommer lämna mitt hjärta.

Pollenattack

Jag hatar pollen. Så in i bomben mycket. Tidigare ikväll när min syrra frågade hur det var med allergin (hon tyckte jag såg lite svullen ut runt ögonen, tack syrran ;) ) så sa jag malligt att jag inte haft några problem på sistone. "Haha," skrattade gudarna, "vem tror den lilla slynan att hon är? Nu skickar vi ett ton pollen rakt ner på henne."

DET KLIAR! Och det hjälper inte med tabletter. Måste köpa ögondroppar så fort Apoteket öppnar på måndag. Om Apoteket kör med nån sorts klämdag och har stängt så äter jag upp mitt eget huvud.

Distrahera mig damnit!!

Symmetri

Jag är ett stort fan av symmetri. Överlag är jag inte direkt vad man skulle kalla pedant men symmetri är viktigt för mig. På mina favoritbadlakan som jag brukar använda när jag duschat sitter haken inte helt i mitten. Det retar mig när jag ska hänga upp dem över duschstången på tork för jag vill ju att de ska hänga lika långt ner på båda sidor och ha haken i mitten. Är det för mycket begärt?

När jag bodde hemma så fick jag alltid rätta till mammas skor för hon envisades med att ställa dem fel. Skor från samma par ska stå intill varandra med tårna pekandes åt samma håll. Är inte det självklart?

Ett ex till mig hade en badrumsmatta. Vad ovanligt. (Jag gillar inte badrumsmattor så mycket. De brukar vara rätt äckliga.) Sagda badrumsmatta var rektangulär. Varje gång jag var hemma hos honom rättade jag till badrumsmattan så dess långsida låg exakt parallellt med badkarets långsida. Jag fattade inte varför den alltid låg på sniskan?!

Efter typ ett år kom det på nåt sätt fram att min pojkvän "rättade till" mattan varje gång han var på dass. Han tyckte nämligen att den skulle ligga lite snett och han fattade inte varför den alltid låg på sniskan (enligt hans sätt att se då..). Haha. Jag fick sluta rätta till den efter det, men jag störde mig alltid på det.

Jag gillar matte. Det är ett av mina favoritämnen och naturligtvis gillar jag trigonometridelen bäst, med enhetscirklar och sinus- och cosinuskurvor. När vi hade fysiklabb på tekniskt basår skulle vi spela in våra röster och min röst blev en perfekt sinusformad kurva. Vilken lycka för den symmetribesatta. De andras röster blev bara hackig skit. Haha.

Själv är jag dock inte symmetrisk. Min ena axel sluttar mer än den andra (pga gitarrspel skulle jag tro). Mina ögon är inte heller symmetriska. Mina fötter är olika stora. Bara lite, men ändå.

Hmm nu har jag testat att Photoshoppa lite bilder för att se hur symmetrisk jag är. Visar sig att jag nog ändå är ganska symmetrisk. Fast i verkligheten har jag ett öga som ser lite ont ut. Det är liksom lite mindre öppet och blänger lite mer. Det stämmer bra överens med min personlighet. Ett öga är öppet och plirar snällt på världen. Det andra blänger och ser arg ut. Surmule. Hehe.

Här är jag på riktigt:



(Tittar ni noga ser ni att mitt vänstra öga är det snälla ögat.)

Här är jag med två högerhalvor:



Vill du se det andra försöket, klicka här (riktigt) och här (två vänsterhalvor).

Visst är det kul med symmetri? (Don't even get me started on hur man dukar bäst på rutiga dukar haha.)

En gammal gubbe jag älskar

Där min mamma bor bor det en gammal gubbe. Jag brukar promenera med honom ibland. Vi går ganska långsamt och säger inte så mycket till varandra. Det känns fridfullt. Ibland märks det att han har lite ont och då går vi långsammare utan att det är så mycket med det. Vissa gånger är han piggare och pinnar på.

Den gamla gubben är märkt rent fysiskt av sin ålder. Någon som inte känner honom kanske inte ens hade märkt det. Psykiskt är han den han har varit så länge vi har känt varandra. Kanske snäppet lugnare. Han softar mer nuförtiden.

Inte varje gång vi ses, men ofta, så tänker jag på att det snart är slut. Att han inte kommer finnas mer. Så är det ju alltid här i livet, men det är inte så påtagligt eller säkert tidigare i livet. Säkert att det är snart det kommer hända.

Jag vet inte varför min hjärna envisas med att trycka fram tankarna på hur det kommer bli när han är död. Kanske för att förbereda mig på hur förtvivlad jag kommer vara då. För att inte tala om mamma. Jag menar, när vår andra vän den gamla tanten dog.. det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag och mamma satt bara och stirrade på varandra, oförmögna att komma på nånting att säga överhuvudtaget.

Den gamla tanten blev 15 år. Den gamla gubben är 11.

Hon var vår katt och han är vår hund.

Längtan

Det vällde plötsligt in en våg av längtan efter min pojkvän. Vill bara ligga bredvid honom i sängen, riktigt nära så jag kan tjuvlukta på honom. Han luktar så gott. Jag har nog lite bakfylleångest (inte för att jag gjort nåt pinsamt eller så, utan bara lite sån där allmän dagen efter-blues..) och med honom känner jag mig alltid trygg och lugn.

Jag KAN verkligen inte sova när någon håller om mig och ibland börjar han hålla om mig i sömnen. När han sover och jag är vaken alltså. Då brukar jag ligga blickstilla så länge som möjligt fast jag egentligen vill somna om, bara för att det är så gulligt att han har krupit intill.

Han är bortrest till tisdag. Hoppas att han saknar mig också..

Hjälp, vad trött jag blev. Ska nog nanna kudden. Får krama stora musen. Stora musen är en jättestor (45 cm lång) gosedjursmus som jag ärvt efter min mormor. Jag har alltid älskat stora musen, och det känns helt rätt att han bor här hos mig nu när mormor är borta.

God natt.

Lipsill

Jag har rätt lätt att känna som om jag skulle börja gråta. Ibland är man ju (extra) trött och sliten och då kan man ju börja lipa lite till mans, men det här är något annat.

Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig. Ofta när jag är lycklig eller tänker på något/någon speciellt som gör mig glad så känns det som jag ska börja gråta. Och inte lyckotårar utan ledsna tårar. Visst är det knäppt? Det är precis som de tårar som lurar nånstans bakom ögonen (skrev nästan öronen haha) är de jag skulle gråta om jag förlorade det som gör mig lycklig. Jag kan inte riktigt förklara.

Som om jag är ledsen för hur det kunde varit, för de tider i mitt liv då allt har varit riktigt jobbigt och för de som inte är lyckliga.

Ibland undrar jag varför jag är så komplicerad. Är alla människor så här, bara att man inte vet om det? Jag tvivlar. Fast samtidigt kan nog ingen gissa sig till det här om mig till exempel.

(Det som senast fått mig att gråta/vilja gråta är Hemliga Pappans blogg.)

OK, jag var tvungen

roligt, originally uploaded by miramis14.

Hahaha han ser verkligen ut att tycka det är vidrigt att jag står bredvid honom.

Jag ser ut som en galning. Jag brukar inte se så knäpp ut. Inte alltid iaf. ;)

Pissalkis

Ja, vi firade sommarlovet rätt rejält! Jag hade sjukt kul igår. Riktigt tjejig förfest med massa vin och dansa i vardagsrummet osv. Jäkligt mkt roliga foton. Sen gick vi ut, på två olika ställen. När vi väl släpade oss hem var nog klockan halv fem. Det var riktigt ljust ute iaf.

Det finns ett otroligt roligt kort på mig och en kille som ser ut som att han inte fattar varför han är med på kort. Jag fattar inte det heller för jag har inget minne av att kortet togs. Om jag gör en svart ruta över hans ögon kanske jag kan visa det. Jag ser inte klok ut. Hoppas kameran ljuger ibland.

I morgon flyttar en av mina bästa kompisar hem till där hon kommer ifrån. Långt borta. Jag kommer sakna henne jättemycket. Jag tröstar mig genom att maila med en ny kompis. Men jag är ledsen. Hon är så gullig. Jag ska upp och hälsa på henne om två veckor, men det är ju inte samma sak. Vi brukar ju gå och fika var och varannan dag och sitta och asgarva åt en massa konstiga saker. Det var så kul idag när vi var och bakfyllekäkade på Mc Donalds och vi satt och pratade om en kille vi träffat på igår. Min kompis R var också med.

Jag: Jag tycker han är helt jävla dum i huvudet. Dryg äcklig backslick.
R: Ja han är verkligen dum i huvudet. Men han är skitsnygg!
M (tittar upp och säger SKITHÖGT): När låg du med honom?

Hon sa det verkligen högt. Alla runt omkring tittade upp och jag skrattade rätt mycket.

Hmm, jag är hungrig. Ska nog ta en macka.

Läge för turtröjan!

lucky, originally uploaded by miramis14.

Jag känner att det är läge att ha på mig min turtröja på tentan. När jag jobbade på Mc Donald's i Mölndal hade vi en kampanj som hette Comeback, men det var bara arbetsledarna som fick såna här t-shirts. En kille jag jobbade med hade två och jag tjatade i typ åtta månader om att jag skulle få den ena. Han sa nej hela tiden.

Sen när jag skulle flytta tillbaka till Skåne hade vi en avskedsfest hemma i kollektivet. T kom dit och sa att han hade en hejdåpresent. Då var det den ena Comeback-tröjan! Jag kastade mig runt halsen på honom så klart. :)

Sen dess har det varit min turtröja. Har haft den på många tentor, uppkörningen osv. Vet inte varför jag tycker så mycket om den, men det gör jag iaf.

Jag återkommer efter kl 19. Då har jag sommarlov oavsett hur det går på tentan!

Jävla pucko!

Note to self: Det är STUDENTKORTET och leg du ska visa för tentavakten, inte VISA-KORTET och leg. Jag skojar inte, det har hänt mer än en gång. Jag har inte alla cornflakes i paketet..

Två gulingar: Emil och Ankan Emma

emil_emma, originally uploaded by miramis14.

Varför ser Emil så beklämd ut? Ankan Emma ser rätt nöjd ut iaf. Och nej, jag döpte inte Ankan efter mig själv. Hon hette Emma redan i affären. Hon är dock rätt näbbig, precis som sin mamma. ;)

Det var då..

Min dagbok 1/6-94 (jag var alltså 14):

"Jag har två nya hål i högra örat så nu har jag fem hål sammanlagt. Nu gäller det bara att morsan inte tvingar mig att ta ut dem.

Jag måste göra slut med F. Ska nog göra det i morgon."

Newsflash: Mamma tvingade mig mycket riktigt att ta ut de nya örhängena. Jag funderade på att ha i dem när jag inte var hemma men det var för jobbigt. Tog inte om dem när jag blev gammal nog att bestämma själv. Är rätt nöjd med de hål jag har (ja, jag inser att det låter lite dirty hahahaha, ooops det kanske bara är jag som tänker så? ;)). Men mamma gav mig faktiskt de pengar jag lagt ut för håltagningen så jag inte skulle förlora på det. Jäkligt snällt av henne faktiskt med tanke på att jag inte direkt frågat om lov.

Jag gjorde slut med F dagen efter. Han är inte ledsen fortfarande. Tror jag iaf... Hehe.

Mårrmårr

Jag saknar min mormor. Tack vare Mike kom jag att tänka på Hisingen där mormor bodde, hela mitt liv iaf. Mormor dog förra året vid 95-års ålder. Hon var så jävla ball. Vi kallade henne skämtsamt för "mårrmårr". Det ska föreställa göteborgskt uttal så klart. Hon hade alltid nåt att säga, nån kul historia att berätta. Hon kunde jäkligt mycket om allt möjligt. Och hon var en riktig feminist.. Inte sån där skränig som säger att svenska män är som talibaner osv.. Nej, hon lämnade morfar att passa barnen och drog till London och studerade ett (kort iofs) tag. Sånt som man liksom inte gjorde på den tiden.

Jag måste bara berätta om hennes efternamn:

På den tiden när hon gifte sig med morfar var kvinnan tvungen att antingen byta efternamn eller ta dubbelnamn. Mormor tog dubbelnamn. Efter några år ändrades lagen så kvinnan fick behålla sitt eget efternamn. Mormor bytte då tillbaka så hon bara hade sitt eget efternamn. Då började folk på hennes jobb tissla och tassla om att hon kanske hade skilt sig (inte så vanligt på den tiden..) så tillslut satte hon upp en lapp på anslagstavlan där det stod att hon inte alls skilt sig utan bara använt den nya namnlagen. Hahaha. Go mormor!

För ett tag sen hittade jag ett brev hon skrivit till mig när jag skulla fylla 17 år.

"Göteborg 2.5.97

Min kära Emma,

Antag att jag sände dig en present i stället för pengar, vad hade då behövts?

1. 3 månader för att fundera ut vad.
2. En månad för att planera vart jag skulle gå och köpa den.
3. Val av person som kunde följa med och hålla i mig, färdtjänst 50:-
4. Ankomst till affären. Jag vill köpa en liten vit åsna.
5. Noll åsna. Jag köper i stället en liten tigerunge.
6. Ångrar köpet då tigern kostade 800:- och såg argsint ut.
7. Åkte hem. 50:-
8. Gjorde ett paket = 6 timmar.
9. Christer (=min pappa) tar hand om paketet och kungliga postverket miste 40:-

Slut om detta. Jag önskar dig allt som är vackert och roligt och kommer att glädja dig nästa dag.

Din Mormor

P.S. Och tigern då? Den glömde jag i affären."

Hon var ett riktigt orginal. Jag saknar henne och jag vet att mamma gör det med.