Jag skulle säga nåt intelligent

Jag skulle säga nåt intelligent, men glömde bort vad det var.. Jag har tvättid idag mellan 19-22 eftersom jag är ganska patetisk. Det är ju fredagkväll och lönehelg tillråga på allt! Men men..

När jag stod nere i tvättstugan så började jag tänka på varför man är som man är. Vad som formar en till den person man är idag? Sådana tankar dök upp delvis på grund av att jag läste den här bloggen och delvis på grund av tankarna som kom upp i Dublin (se föregående inlägg).

Hur hade jag varit, i nån sorts parallellt universum, om jag inte var skilsmässobarn, inte haft anlag för depression, inte haft RLS som alltid gör mig trött, osv osv?

För några månader sen var jag på teamträning och då fick man sitta i grupper och alla skulle säga en positiv sak om alla andra i gruppen i tur och ordning. Nästan alla sa att min "ironiska"/"cyniska" humor var en sak de tyckte om hos mig.

Vad skulle de sagt i det här parallella universumet jag föreställer mig, där jag haft en helt igenom lycklig barndom, aldrig varit sjuk, i princip var oskuld i alla avseenden (sex, knark, sprit..) med mera? De kanske hade haft svårare att komma på nåt. Vem vet? Och är det egentligen lönt att filosofera om?

P.S. Vill bara förtydliga att jag inte sitter och tycker synd om mig själv (gud vet att jag gjort det emellanåt dock) utan inte har mycket annat att göra denna fredagkväll, förutom att tvätta då.