En gång i tiden var jag lång

Jag var lång en gång i tiden. Alltså, jag har ju aldrig varit längre än jag är nu, vilket är 165,5 cm (166 enligt passet HEHE), men relativt lång. Detta varade fram till sommarlovet innan sjuan. Sen tror jag att alla andra gaddade ihop sig under sommaren för när jag började sjuan var jag ganska kort! Fick böja huvudet bakåt för att kunna se folk i ansiktet. Och ändå hade jag den trevliga vanan att se ner på folk.. Charmigt!

Jag gillar att vara kort. Eller ganska kort iaf. Vad är medellängd för svenska kvinnor egentligen?

Jag ska dock säga att jag saknar den tiden lite då man växte på längden. Nu växer man bara på bredden om man växer alls. Fast blir jag riktigt gammal kanske jag krymper. Mormor gjorde det. Hon var iofs redan kort. "Liten och äcklig" brukade hon säga till mig. Om sig själv. Fan, hon var så cool min mormor. Men det är en annan historia.