Blast from the past

Igår kom jag till jobbet (ålderdomshem) intet ont anande. Fick höra av en av syrrorna att en av undersköterskorna hade en elev bredvid sig. Fine, tänkte jag. Jag ser en okänd person stå i köket och tänkte att jag kanske borde hälsa. Det var N. Snacka om chock!

Jag och N träffades av en slump våren 2000 och blev kompisar direkt. Under den här perioden var båda mina bästa vänner sambos och väldigt upptagna med sitt och jag kände mig lite utanför. N däremot hade alltid tid och lust att hitta på grejer med mig. Vi hade så otroligt kul ihop! Visst hade hon lite issues men jag tänkte inte så mycket på det. Vem har inte problem från barndomen, till exempel? Plus att jag är en sån där person som folk tycker om att luta sig mot eftersom jag är rätt stabil (nu menar jag inte bokstavligt talat, haha). Helt OK för mig.

Strax efter årsskiftet 2002 bestämde jag mig för att flytta till Göteborg. N följde efter. Även detta helt OK för mig. Sen under våren hände en massa ugly grejer som jag inte riktigt vill berätta här, men jag och N blev ovänner. Jag fattade aldrig riktigt vad som utlöste det hela, men sedan dess har vi inte haft någon kontakt. Alls.

Jo, en gång. Jag skulle fika med en polare (nu var jag tillbaka i min hemstad och bodde här), och då stod N bakom kassan. Det var ca 3 år sen. Jag har trott ibland att jag sett henne, men det har aldrig varit hon. Förrän igår.

Det är ödet, sa hon.

Jag visste inte vad jag skulle svara.