söndag, april 09, 2006

Beskriv dig själv litegrann..

Är inte det bästa med anställningsintervjuer när de ber en beskriva sig själv litegrann? Hur katten gör man det utan att dra till med en massa slitna klyschor?

"Jag är punktlig" (Yeah RIGHT.)
"Jag är alltid glad" (Egentligen är jag en surfitta, men det lär jag ju knappast berätta för dig..)
"Jag älskar att jobba i team" (Jag tycker egentligen inte om andra människor. Alls.)

Och så vidare.

Fast det är nästan ännu värre när de frågar vad man har för intressen. På nåt sätt tror jag inte "shoppa, kolla på teve, supa och sitta framför datorn" skulle imponera på någon arbetsgivare! Så jag brukar dra till med "läsa och träna", vilket i och för sig är helt sant men får mig att framstå som rätt tråkig.

Så vad skulle jag sagt om jag verkligen svarat ärligt på "beskriv dig själv litegrann"?

Vi kan börja med det där att komma försent.. När jag var yngre kom jag ofta försent till olika jobb. Det gör jag inte längre men jag kommer EXAKT på slaget. Och det krävs ansträngning eftersom jag är en sann tidsoptimist. Det har jag efter farsan; hela släkten på hans sida är likadan.

Jag är alltid trött. Det beror på att jag har svårt att somna och sover dåligt som fan när jag väl sover. Jag lider av RLS, that's why.

Jag är ett barn av min tid, uppvuxen i ett IKEA-hem och lyssnade på Koldolmar och kalsipper och hade krans på huvudet på midsommarafton. På 1:a maj var vi ute och lyssnade på Bleckhornen (10 poäng om du gissar vilken stad jag är ifrån) och köpte kaninballonger som jag sedan knöt fast mina gosedjur i så de fick flyga luftballong. Kaninballonger finns typ inte längre. Ni vet, kaninformade heliumballonger? Nu finns det bara en massa fula metallballonger.

När vi åkte på utflykt med skolan brukade mamma göra plättar till mig att ha med som matsäck. Många av de andra barnen hade också god mat med sig, men de brukade ändå snegla lite avundsjukt när jag öste på sylt på mina plättar. Gud, jag glömmer aldrig skolutflykten när vår hjälplärare Kill (ja han hette det..) lät en blodigel suga ut allt blod ur en groda så den (grodan alltså) blev helt vit. Den klarade sig. Men äckligt var det!

Jag har gjort den nästan obligatoriska utomlandsperioden (jobbade på internetcafé i London, poäng för originalitet), pluggat upp betygen på Komvux, tycker om att fika och snacka skit med tjejpolarna. Jag är helt enkelt precis som alla andra!

Fast jäkligt mycket charmigare.