Att vara skåning är ett multihandikapp. Tydligen.

När jag var i Göteborg förra helgen sa min polare en jävligt rolig grej. Hon kommer tillbaka från baren och ser lite förvirrad ut.

Jag: "Vad är det?"
Hon: "Jag försökte beställa, men jag fattade fan inte vad bartendern sa!"
Jag: "Nähä..?"
Hon: "Undrar om han var skåning eller bara handikappad?"

Asgarv. Så jävla klockrent sagt, speciellt eftersom jag är skåning. Vi är charmiga, men visst, lite speciella. ;)

Igår diskuterade jag med min kompis R hur man blir skåning. Hon har nämligen bott här i fem år och vill gärna få vara skåning. Jag försökte fundera ut när man har blivit skåning? Först försökte jag med dialekt, men jag är infödd skåning och har inte helt skånsk dialekt (päronen är ju från gbg så..). Till slut slog det mig. Den dagen du kan säga balle och mena din ena skinka och inte en killes -PIP-, då jävlar är du skåning! R sa att hon nog aldrig kommer konvertera om det var kravet.