tisdag, juli 18, 2006

Chardonnaykvällen

Dagen efter bröllopet, det vill säga på söndagen då det var VM-final, bestämde jag, syrran och K oss för att dra till Montmartre och kolla läget. Montmartre är området runt katedralen Sacre Coeur. Det är jättemysigt där med små gränder och vindlande trappor. Efter att flåsande tagit oss upp för trapporna till S.C. bredde sig en otrolig vy över Paris ut sig inför våra häpna ögon (haha, skratta om du tillhör familjen, dvs internt familjeskämt, men jävlar vilken utsikt det var!).

Sen lallade vi i väg till en något turistig del av Montmartre (till skillnad från där vi hamnade till slut) och gick runt och kollade lite. En servitör ropade "hello my wife" efter mig. Haha. Vi åt supergod glass och kollade lite i affärer.

Vi trodde att matchen började kl 21 och runt 20-tiden tänkte vi leta upp en schysst bar att hänga på. Efter ett tag insåg vi att matchen redan börjat. Jävligt rutinerat! Vi hittade en slags öppen plats med en kullerstenskorsning. I varje hörn av korsningen låg en bar. Vi valde en och satte oss på uteserveringen. Vi kunde se lite av en tv och även naturligtvis höra på crowden vad som hände. En söt liten bartender dök upp och vi beställde lite öl och latte (inte i samma glas dock). Bartendern hette Simone och var italienare fick vi snart veta. Han var jätterolig och flörtade en del med oss och köpte rosor till oss från en gubbe som gick runt och sålde.

Efter ett tag skulle syrran och K dela på en flaska vin. Det dröjde inte länge förrän jag med skulle vara med och dela. Och sen en till. Och en till. Och ytterligare en. Tunnelbanan i Paris slutar gå kl 01 och Simone skojade med oss om att vi kunde gå hem till honom i stället. Vår moster ringde runt midnatt och frågade var vi var och då sa syrran att vi skulle ta första tunnelbanan hem dagen efter i stället. Sen sa vi till Simone att vi nog skulle hem till honom i alla fall. Han verkade bara glad. Haha. Han visste inte vad som väntade.

En bit in på den fjärde vinaren sa min syster "fan vad full jag är". Eller sluddrade är kanske ett bättre ord. Sen gick hon in på toa och där var hon ett tag. När jag skulle gå in och kolla var hon blev av hörde jag någon som bankade på dörren in till toaletterna. Då var det syrran som försökt öppna åt fel håll och fått lite panik. Stackars fyllo.

Ja, sen spydde hon lite. Efter det gick vi ut igen och jag skulle dricka lite vatten. Då ramlade hon rakt på mig så glaset krossades mot mitt ansikte. Jag fick ropa på K så hon fick ta hand om syrran för det var blod överallt. Jag är vanligtvis inte speciellt rädd för blod men eftersom jag inte visste om jag hade blivit mycket skuren eller inte så fick jag lite panikkänslor. K var ju packad och glad och stod och snackade med nån snubbe och fattade inte varför jag lät så hysterisk, men hon tog hand om syrran så jag fick gå och tvätta av mig. Som tur var hade jag bara en liten spricka i läppen och en i mungipan. Men det blödde ändå en del. Simone var också lite skärrad för han såg inte vad som hänt utan såg mig bara blöda all over the place.

När klockan började närma sig två fick Simone sluta jobba och vi skulle hem till honom. Jag och han fick hjälpa syrran att gå lite haha. Sorry M, men det blir rätt mycket detaljer.. ;) Han bodde naturligtvis på högsta våningen, typ fem trappor upp utan hiss. Pust. När vi kom fram mådde syrran illa lite igen så jag fick städa lite.. 'Nuff said. Sen däckade hon efter ett tag. Jag och K var däremot i full gång och jag drack en del och vi rökte lite. Ni får själva gissa vad. Hehe.

Det var jäkligt coolt att se solen gå upp över Paris hustak.. Simone var skitrolig och vi skrattade som fan. Han gillade nog mig lite men var inte det minsta sliskig. Han klappade mig bara på huvudet. Jag fick ju säga till stackarn att jag har pojkvän (ja, jag är lite självgod tihi). Vi drog hem vid sjutiden på morgonen och då mådde nog ingen av oss speciellt bra. Men det var en kul kväll i alla fall! Herregud, jag säger då det. Tur att vi träffade på en italiano nu när fransmännen förlorade!

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hihih, OK.. det var ju inte så farligt. Men du glömde att vi kallade alla för Jean-Pierre eller Jean-Claude eller Jean-Carlos eller Jean-Chien! Det var det bästa.

8:21 fm  

Skicka en kommentar

<< Home